få fåglar – men fina upplevelser
Fikadags med nykokt kaffe över öppen eld. Visst ser det mysigt
ut.
Husse, vi är här för att jaga, inte slappa. Vakna din slöfock....
Fågelkontakter hade vi och några ripor fälldes också, men tillgången just den här säsongen var inte alls av den omfattning som vi hade hoppats på, när vi styrde färden norrut från Småland.
Egentligen spelade det ingen större roll. Inte för mig (fast Niklas, som jagat ripa i fjällen flera gånger tidigare, var inte nöjd). För mig var det dock lite annorlunda, eftersom det här var personlig ripjaktspremiär. Naturupplevelsen var behållning nog, dessutom skötte hundarna sig bra , när de väl fick fågelvittring. Det räckte för mig.
Lite oroliga vi allt för att hundarna skulle komma i vägen för björn. Vid ankomsten till Storuman fick vi nämligen veta att det fanns gott om björn i omgivningarna - trots att man skjutit av årets tilldelning. Att grannjaktlaget dessutom fått sin hund dödad veckan innan, fick oss att haja till en aning. Men när vi väl kom ut i markerna, var alla funderingar på ’’nalles’’ eventuella närvaro som bortblåst.
Jakten gav mersmak och på hemvägen bestämde vi oss för att styra kosan norrut till nästa år.
Ripjakt
utanför Dorotea.
